Skärpefokusering

"En oskarp bild behöver inte vara en dålig bild - men den måste vara tydlig!" sade alltid en fotolärare till mig. Men om man nu vill ha en skarp bild gäller det att kunna tekniken. För med fokuskontrollen ställs skärpan in på bilden. På de flesta videokameror finns såväl automatisk som manuell fokus, men båda har även sina begränsningar.

Automatisk fokusering

Automatisk fokusering, så kallad autofokus (AF), bygger normalt på avståndsbedömning genom att kameran skickar iväg ett infrarött ljus som reflekteras in till kameran igen, varefter skärpan ställs in. Om man riktar kameran mot himmeln ställs skärpan in på oändlighet eftersom ljusstrålen inte reflekteras tillbaka.

Denna metod kallas infraljusmätning och finns ibland med två infraröda ljusstrålar för bättre skärpeinställning. Detta system är dock inget vidare på att ställa in skärpan genom glas och nät eller när motivet rör sig.

Det finns också två andra fokuseringsmetoder, nämligen piezo-mätning och kontrastmätning. Båda bygger på att man "mäter" skärpan i kamerans bildomvandlare. Kontrastmetoden mäter kontrasten i ljuset. Dessa system är mycket exakta, men de kräver ett visst ljus för att fungera, vilket innebär att i svaga ljusmiljöer kan skärpan bli helt felaktig.

Automatisk fokusering kan även ge en "pumpande" effekt, vilket innebär att skärpan inte riktigt kan hitta rätt, utan "söker" sig till sin rätta fokusering. Denna pumpande effekt kan ibland ta flera sekunder för autofokusen att korrigera och beror helt enkelt på ovanstående metoders nackdelar.

Suddigt träd i förgrunden
Foto: Peter Dahlgren
Med manuell fokus kan man välja var man vill lägga skärpan. I det här fallet har fokusen ställts in på oändlighet och därmed har trädet i förgrunden blivit suddigt.

Maneull fokusering

Manuell fokusering är att föredra därför att man får full kontroll över skärpan i bild. Du kan dessutom använda den kreativt genom att till exempel flytta den från en del i bilden till en annan, så kallad skärpedragning.

När kameran är inställd på vidvinkel är skärpedjupet (skärpan i djupled) som störst, men så fort man zoomar minskar skärpedjupet. I teleläge innebär det att ett motiv kan vara oskarpt om han eller hon går en meter närmare eller längre ifrån kameran. Med vidvinkeln har man i stort sett skärpa i hela bilden.

Att ställa in skärpan på rörliga motiv är därför svårt i teleläge. Speciellt om motivet rör sig mot kameran så att avståndet mellan ändras. Men precis som allt annat filmarbete så krävs det övning för att lyckas.

Förfokusering

Innan man gör en zoomning bör man alltid ställa skärpan i teleläget, så att skärpan sedan bibehålls genom hela inzoomningen. Människors ögon är då bäst att ställa in skärpan på, men även linjer och bokstäver.

På professionella kameror finns en s.k. momentan autofokus, som innebär att när man trycker ner denna knapp, aktiveras autofokusen tills man släpper upp den. Det kan vara bra när man helt tappart bort skärpan.

Skärpeföljning

Skärpeföljning innebär att man ändrar skärpeinställningen då kameran rör sig i förhållande till motivet, eller när skådespelaren rör sig i djupled i bilden. Detta är mycket svårt och utförs vanligen av en enda person (B-fotograf).

Ett tips är att sätta tejpbitar i början och i slutet på fokusringen, så att man vet hur långt man skall vrida skärpeinställningen.

Filmkamera med b-fotograf som rattar skärpan
Foto: Danijel Ivic
B-fotografen hjälper till med kameraarbetet genom att bland annat ratta skärpefokusen.

Skärpetips

  • Vetskapen om vilket håll man skall vrida fokusen skall sitta i ryggmärgen.
  • Innan man zoomar bör man ställa fokusen manuellt i teleläget, så att skärpan bibehålls genom hela inzoomningen.
  • Kalibreringarna i fot eller meter på fokusringen används för att bedömma avståndet mellan motivet och kameran.

Sätt betyg

5

1 kommentar

  1. Julia
    Super bra! tack så mycket :)

Skriv kommentar