Så gör du en dokumentärfilm

Det finns många olika sätt att göra en dokumentärfilm. Du kan förmedla en åsikt, skildra en människas vardagsliv eller undersöka något nytt om världen. Jag tänker berätta om en dokumentärfilm som jag har varit med och gjort, för att ge en inblick i hur det går till och vilka problem man kan stöta på.

Ett personporträtt

Jag och tre klasskompisar fick uppgiften att göra en dokumentärfilm om vad som helst inom gränserna för den stad vi befann oss i. Vi funderade på vad som kunde vara intressant för vår omgivning. Först dök idén upp om att göra en informationsfilm för gymnasiet om hur det är att plugga på en högskola. Vi spånade vidare på idén och begränsade oss till att skildra två olika personers liv som studenter.

Av en händelse fick vi tag på Tina, 48 år, som studerade till lärare på högskolan. Hon var även ensamstående mamma och hade författardrömmar. Eftersom hon var en så intressant person bestämde vi oss för att bara filma henne. Vi ville göra ett personporträtt.

Att tänka på innan man sätter igång

  • Innan man gör en dokumentärfilm är det bra att veta vad syftet är.
  • Vill man skildra en verklig händelse, informera om något, förmedla ett budskap eller bara berätta om en människas liv?
  • Om man vill hitta en bra idé kan man fråga sig vad som inte har gjorts förut. Känner du till något spännande som inte resten av världen vet?
  • Leta i närheten. Det finns mycket i omgivningen som man vanligtvis inte lägger märke till, till exempel den där grannen som gör möbler av gammalt skrot.
  • I många fall är det bra att begränsa sig och fokusera så mycket som möjligt på en person, en händelse eller ett ställe. Då blir det lättare att gå in på djupet och berätta något sammanhängande.
  • Att jämföra två saker som står i total kontrast till varandra är också ett bra knep. Man kan göra en film om Sveriges rikaste man och en uteliggare. På så sätt får man reda på något nytt om människor.
  • Idén är bara en utgångspunkt som man använder till att hitta rätt. Sedan får verkligheten utvisa vad som blir av den.

Att filma i verkligheten

Till en början kändes det fräckt att klampa in i en främmande människas lägenhet; sätta upp stativ, testa ljud, vitbalansera och ställa skärpan.

Det var svårt att veta hur och var vi skulle börja. Skulle vi bara filma Tina och hennes son när de gick runt i lägenheten eller skulle vi filma inklippsbilder på inredningen? Plötsligt är man inte den som bestämmer vad som ska hända, utan en som följer efter det som händer.

Tina bjöd på kaffe och var mest intresserad av vilka vi var och hur kameran fungerade. Vi ville helst att hon skulle bete sig som vanligt och låtsas som om vi inte var där.

Ett tips är att bekanta sig med de medverkande innan man börjar filma. Man kan också göra en intervju först och utgå från den.

När vi väl hade brutit isen med Tina fick vi följa med på alla aktiviteter under veckans gång. Vi filmade en föreläsning på högskolan, när hon hämtade sonen på dagis och när de besökte sin kolonilott. Hon hade vant sig vid att vi hängde efter med kameran och kunde agera helt naturligt framför den.

För att vi inte skulle missa något, medan vi till exempel ställde skärpan på DV-kameran som vi använde, så filmade vi också med en liten lätthanterlig, men skakig, MiniDV-kamera. Detta gjorde också att vi kunde dela upp oss och ta bilder på två olika ställen samtidigt.

Vi ville ha mycket att jobba med i redigeringen. Det är bättre att ha för mycket än för lite material när man gör en dokumentär.

Att tänka på när man är ute och filmar

  • Låt den eller det man filmar styra. När man väl har kommit in i någons liv, rullar allt på automatiskt. Följ med personen utanför hemmet.
  • Det är inte alltid nödvändigt att vara ett fullsatt filmteam på plats. Ju färre man är, desto mera avslappnad blir situationen för dem som medverkar i dokumentären.
  • Filma med en liten men stabil kamera, som är enkel att hantera snabbt. Det är jättebra att ha två kameror, så att man kan ta bilder från andra vinklar.
  • Allting sker här och nu och det ska man hinna fånga på bild. Stativ är inte användbart när man ska följa en person. När man gör en intervju eller filmar fasta inklippsbilder, kan man använda stativ.
  • Ta bilder på platsen ni befinner er på, till exempel exteriörbilder utanför porten och på tavlor på väggarna.
  • Filma så mycket det går så att man kan välja och vraka vid klippning. Det är bättre med halvkassa bilder, än inga bilder alls. Man vet nämligen inte förrän i efterhand vad man kommer att behöva för att få ihop filmen.
  • Om man filmar något mycket personligt, som när en person gråter. Fråga om det är okej att använda det i filmen.

Intervju

De första intervjuerna vi gjorde handlade mest om vanliga saker som hur det kändes att vara ensamstående mamma och plugga samtidigt. När vi kände Tina bättre, kunde vi ställa frågor som berörde hennes känslor och tankar kring livet. Det gav i sin tur idéer till vad vi skulle filma.

För att få variation på intervjuerna gjorde vi de på olika ställen. Till längre intervjuer kan man leta upp en trevlig och avslappnad plats, där ljuset ligger på bra. Man bör undvika att sitta vid ett fönster där solen lyser starkt från ena sidan. Detta kan skapa stora skillnader mellan skuggor och ljuspartier i ansiktet på den intervjuade. Om man inte förstås vill ha den effekten.

Alla intervjuer behöver inte vara planerade. Det hände att Tina spontant började prata om något intressant. Då ställde vi frågor om det, och det blev en intervju.

Att tänka på när man gör intervjuer

För att intervjua en person så bör man veta något om personen, så att man kan ställa rätt frågor. Ta reda på saker i förväg.

  • Tänk dig att du är den mest nyfikna personen i hela världen. Du vill veta allt.
  • Vad är intressant med personen man filmar? Om man är hemma hos någon så kan man fråga om fotografier på väggarna och skivorna i CD-stället, allting döljer ett minne eller en berättelse.
  • Vid längre intervjuer är det bra att förbereda med några frågor. Det är inte alltid de dyker upp i huvudet när man behöver dem.
  • Om något är särskilt intressant, så kan man hjälpa till på traven genom att ställa följdfrågor. Det är frågor som utgår ifrån de svar man får av den som blir intervjuad. Därför kan man inte planera följdfrågor i förväg.
  • Om du låter naturligt intresserad, så får du förmodligen mera naturliga svar. Ibland kan man föra en vanlig diskussion. Då ska man passa sig för att prata för mycket själv eller avbryta den man intervjuar. Lyssna noga.

Filmen tar form i redigeringen

Redigeringen sätter verkligen sin prägel på en dokumentärfilm. Det är här man klipper bort delar av verkligheten, kastar om tiden och skapar berättelsen.

När vi satte oss vid redigeringen hade vi en mängd skakiga och gula MiniDV-bilder och långtråkiga intervjuer. Vi hade ingen aning om vad vi ville berätta längre, så vi började med att sålla ut de delar av intervjuerna som vi ville ha med.

I och med att intervjuerna var kopplade till hennes liv, så var det nu mycket enklare att få struktur på filmen. Vi delade upp filmen i fyra avsnitt: studierna, Tinas roll som mamma, hennes åsikter och hennes drömmar och syn på framtiden. Vi varvade sedan intervjuerna med inblickar i hennes vardag som berörde de olika avsnitten.

När vi hade en överblick över filmen hittade vi slutligen den röda tråd som skulle knyta samman och sätta tonen på dokumentären, nämligen en av de texter Tina hade läst upp för oss. Vi delade upp texten och lät den inleda varje ny del i filmen.

Nu fick vi användning för våra skakiga MiniDV-bilder. Vi klippte ut delar av dessa bilder och lade slow motion på dem. I slow motion förvandlades skakningarna till långa svepningar. Bilderna passade utmärkt som illustrationer till Tinas berättelse.

Vi ville tydliggöra skillnaden mellan vad som var dokumentär och vad som var berättelse. Därför lade vi ett brusfilter och ett svartvitt filter, på de kortare intervjuerna då Tina presenterade sig själv som person. Vi förstärkte även denna hemvideokaraktär på bilderna genom att zooma in Tinas ansikte i redigeringen, så att bilderna blev lite oskarpa.

De svartvita intervjuerna hackade vi sedan upp och skapade jump cuts med flit. Det gjorde vi dels för att få en snabbare klipptakt och för att jump cuts kan öka känslan av spontanitet. På det här viset talar man om att man har klippt i en intervju som var filmad i en tagning.

Extrabilder

När vi väl hade börjat redigera filmen, insåg vi att det fattades en del bilder. I intervjuerna behöver man ju bilder att fylla ut med där man har klippt bort ett parti så att det inte blir hack i bilden.

Under redigeringen åkte vi tillbaka till Tina och bad henne bland annat att låtsas skriva på sin skrivmaskin. Samtidigt passade vi på att ta om bilder på hennes lägenhet, som hade blivit dåliga. Vi tog också subjektiva bilder på den höstpromenad som fanns med i Tinas text. Subjektiva bilder är då man uppfattar kameran som ett öga.

Att tänka på när man klipper en dokumentär

  • Döda dina älsklingar - kill your darlings. Man kan inte ta med allt som är intressant. När man vet vad man vill berätta så bör man följa den linjen, annars kan filmen bli för lång och spretig.
  • När man klipper i en intervju bildas ett jump cut, ett hack i bilden. I varje hack kan man lägga en bild, som på något sätt går att knyta an med intervjun.
  • Det går att använda jump cuts i dokumentärfilmer, eftersom publiken vet att man har filmat utan omtagningar. Det förstärker trovärdigheten när man visar för publiken att man har klippt i filmen.
  • Om man inte strikt måste hålla sig till verkligheten, så finns det många filter och andra effekter man kan testa att lägga på i redigeringen. Effekter kan förstärka det man vill framhäva på olika sätt.
  • Börja med att lägga en grund för filmen, som ni sedan kan bygga på. Ett förslag är att använda intervjuer som utgångspunkt och sedan fylla ut med händelser.
  • Alla bilder i en dokumentärfilm behöver inte vara dokumentära.

Musik

Vi frågade Tina om hon hade några älsklingslåtar och fick låna med oss skivor till redigeringen. Musiken visade sig passa jättebra in i filmen, som att den var till för att berätta om Tinas liv.

Detta var ju en film vi gjorde inom ramen för vår skola. Om man ska visa filmen i offentliga sammanhang, måste man självklart ha rättigheter att använda musiken. Ett billigt och bra knep är att göra egen musik.

Att tänka på när man lägger på musik

  • Om man inte kan få rättigheter till att använda annan musik, så kan man alltid försöka skriva egna låtar.
  • Fråga de som medverkar i filmen om de har några förslag på musik. Man kommer närmare personerna det handlar om, om man använder musik som de kanske identifierar sig med.
  • Låt inte musiken ta för stor plats i filmen om inte filmen handlar om musik. Det är ju en dokumentärfilm. Ingen människa lever med musik i bakgrunden hela tiden.

Sammanfattning

  • Idén till dokumentären är bara en utgångspunkt som leder vidare.
  • Använd lätthanterlig utrustning och ta hellre för många än för få bilder.
  • Förbered intervjuerna, låt frågorna kännas naturliga och var nyfiken.
  • Döda dina älsklingar i klippningen och hitta en röd tråd.
  • Låt inte musiken ta för stor plats i filmen.

Sätt betyg

131

14 kommentarer

  1. Patrik
    Jättebra och överskådlig liten guide!

    Kul att det finns människor som delar med sig av sina erfarenheter till andra!
  2. Andreas
    Fett bra, jag ska börja spela in en dokumentär och den här guiden är lättöverskådlig och informativ. Tack!
  3. Cecilia
    Tack! Mina filmlärare kunde inte ha informerat mig bättre! Har ni funderat på att skriva en dokumentär handbok? Jag tror att det finns ett stort behov utav den här typen av konstruktiv information!
  4. abdifatha
    Hej
    jag tyckte att det var stort hjälp för mig
    Jag visste inte riktig vart jag skulle börja.
    Men nu har jag lite aning om vad man bör tänka på det.
    Jag har en fråga.
    Om jag ska ta med ett eller flera film klipp som jag inte har rätighet till.
    Hur ska jag gå till väga.
    mitt e-post-thug-soul@hotmail.com.
    Jag skulle vara överlyklig om ni tog kotakt med mig.
    Mvh..
  5. Natalie
    Tack för en toppenguide!

    Ska gå en dokumentärfilmskurs snart och detta gav mig en bra inblick över vad jag kommer ha att göra med samt gav mig massvis med ideér!

    :D
  6. Gunnar
    Jättebra och pedagogisk guide, som fungerar bra för nyhetsjournalistik också!
  7. Elin
    Jättebra info! Jag är totalt nybörjare, men har en idé om en dokumentärfilm jag vill göra. Har nån ett bra boktips eller annat där man kan få veta mer på den här grundläggande, lättbegripliga nivån?
  8. Madde
    Håller med alla inlägg. Har pluggat foto o film för länge sen, men fick inte lära mig så här mycket, inte ens på 1 år. Kort o koncist, (stavas det så) så himla bra hjälp. Pedagogiskt bra också. Mvh Madde
  9. jonas
    hej, spännande, kan man se filmen - dvs hur det blev-nånstans?
  10. MissM
    Jag funderar på att ge mig in i denna bransch, har en massa idéer, men saknar dock kunskap. Skall börja med att skaffa mig en kamera som jag kan börja leka med samt en mjukvara i villken jag kan klippa, mini version av Avid, någon som kan rekommendera en?
    Men sen så behöver jag tips till en bra utbildning, inga långa utbildningar, ett par månader upp till ett år, och hels i Skåne/Cph? All info kan mejlas på melina.katkic@gmail.com och all info kommer att uppskattas.
  11. Johanna
    Hur gör man med eventuell ersättning till den/det man dokumenterar i sin film. Royalties mm?
  12. Sverra
    Mycket bra tips. Nu kommer jag att göra en dokumentär som tar kål på alla andra dokumentärer. Undrar bara hur man får sponsorer och andra att betala för det man själv ska göra. Hur man säljer den till TV och andra småsaker. Får kolla lite...
  13. LL
    "Nu kommer jag att göra en dokumentär som tar kål på alla andra dokumentärer." - Sverra

    Självförtroendet är det iallafall inget fel på. Jag kan konkurrera med dig om sponsorpengar med min snart påbörjade dokumentär om personer med hybris. Mejla så kan jag sätta igång med att intervjua dig!
  14. :)
    Hej jag håller med ett skolprojekt och gör en film om en person som haft en ätstörning.
    En av mina scener kommer vara så att hen börjar med att säga jag blev sjuk när jag var...
    Min fråga är då, bör hen titta in i kameran eller inte när den meningen sägs?
    Man vill inte visa ge känslan av hen är medveten om att kameran är där men samtidigt blir det dramatisk och väcker intresse.

    Usch vad jobbigt det blev, HJÄLP MIG!!!

Skriv kommentar