Exponering

Bländarens uppgift på kameran är att reglera mängden ljus som når videokamerans bildomvandlare (den del av kameran som "fångar upp" bilden) eller som träffar filmen i en filmkamera. Om ljusmängden är för liten blir bilden för mörk, dvs underexponerad. Är ljusmängden däremot för stor blir bilden för ljus, dvs överexponerad.

Bländarskalan

Bländarens öppning mäts i bländartal, så kallade f-tal och skalan är följande:

f0,7 - f1,4 - f2,0 - f2,8 - f4 - f5,6 - f8 - f11 - f16 - f22

f-skalan är en omvänd skala så att det minsta värdet (f0,7) ger den största bländaröppningen, det vill säga att kameran släpper in mest ljus. Den minsta bländaröppningen (f22) ger minst ljus. Vid en liten bländaröppning blir även skärpedjupet stort, och vid en stor bländaröppning blir skärpedjupet litet.

När man pratar om objektiv anger man också objektivets ljuskänslighet i f-tal. Ett objektiv med ljuskänsligheten f2,8 är ofta vanligt. Ljuskänsligheten för objektivet, samt annan teknisk data, står alltid längst fram på objektivets lins.

Det finns faktiskt en till skala som inte är så omnämnd, men som faktiskt nästan är viktigare än f-skalan. Det är nämligen en T-skala, som tar hänsyn till de ljusförluster som objektivets linser "slukar" innan ljuset når filmen eller videokamerans bildomvandlare. Denna skala är normalt 1/4 - 1/3 steg under f-värdet.

Automatisk exponering

Videokameror har oftast en automatisk exponering som brukar fungera alldeles utmärkt till skillnad från kamerans automatiska fokusering. Men det finns vissa saker som även den automatiska exponeringen har svårt med.

Motljus

När man filmar ett motiv mot solljuset, en så kallad motljusbild, kan huvudmotivet bli underexponerat eftersom kameran ställer in sig på bakgrundens starka ljusstyrka.

Det finns ingen magisk kamerafunktion för att åtgärda detta, utan man får övergå till manuell exponering och öppna bländaren 1/2 till 1 bländarsteg. Bakgrunden blir då överexponerad, men huvudmotivet blir korrekt avbildat.

Panorering mellan olika ljusförhållanden

Man kan även få en lustig effekt om man panorerar från ett ljust område till ett mörkt. Så fort kameran närmar sig det mörka området öppnar den automatiska exponeringen bländaren och det ljusa blir ännu ljusare, tills panoreringen helt har gått över till den mörka sidan.

Det finns inget enkelt sätt att åtgärda detta heller, utan man får helt enkelt välja på vilket område man skall "lägga" exponeringen. Om kontrasten blir för stor är det kanske bättre att skippa panoreringen eller i bästa fall ljussätta det mörka området.

Manuell exponering

Med manuell exponering kan du själv ställa bländaren och påverka exponeringen. Det kan vara bra för att undvika motljusbilder som underexponerar motivet i bilden, eller när man utför en panorering mellan olika ljusstarka områden. Men det kräver å andra sidan att fotografen är mer rutinerad.

Med manuell bländare kan man därmed "låsa" exponeringen och slippa onödiga förändringar i ljuset. Glöm bara inte att ändra exponeringen om solen tittar fram bland molnen, bilden kan nämligen bli överexponerad.

Zebra-mönster

Professionella kameror har ett s.k. zebra-mönster som i sökaren visar var de ljusaste delarna i exponeringen ligger i form av ett zebra mönster. Om man ställer in zebra-mönstret på 98%, motsvarar det vitt innan det blir utfrätt, vilket kan vara bra för att undvika oavsiktliga överexponeringar - som får till följd att man tappar bildinformation.

Proffskamerorna har även en knapp för momentan exponering, vilket innebär att kameran ställer in exponering automatiskt under den tiden man håller ned knappen, så att man slipper slå över till automatiken och tillbaka till manuell igen.

Gråfärgad kartongskiva

Om man är osäker på exponeringen kan man hålla upp en gråfärgad kartongskiva framför kameran och "låsa" exponeringen efter denna. Det ger en grundexponering som fungerar i den miljön du filmar i. Men det viktigaste mätinstrumentet för videoexponering är våra egna ögon.

Sätt betyg

7

Skriv kommentar