Färgtemperatur

Allt ljus har olika färger. Ljuset ute har en blåaktig ton medan ljuset inne har en rödaktig ton. Våra ögon är dock så unika att de ställer om sig för rätt miljö så snabbt utan att vi märker det, men kameran däremot är inte lika intelligent som våra ögon och hjärna. Man måste vitbalansera den. Genom att tala om för kameran vilken färg det vita ljuset har kan den själv lista ut resten av färgerna.

Färgtemperaturer

Ljusets färg mäts i skalan Kelvin (K). Det ljus som kommer från ett stearinljus har en röd färg och en ganska låg så kallad färgtemperatur (omkring 1 000 K). En vanlig glödlampa har en färgtemperatur på ca 3 300 K och därmed en ganska röd färg. Utomhus en sommardag ligger färgtemperaturen på närmare 6 000 K, det vill säga blått, en vinterdag kan den gå ända upp till 10 000 K, vilket är ännu blåare.

Färgtemperaturen på olika ljuskällor är väldigt viktigt att känna till när man blandar ljus. Ljus som kommer in genom ett fönster och ett annat som kommer från en glödlampa ger onaturliga färger på bilderna. Detta löser man genom att välja en av färgtemperaturerna och därefter ändra alla ljuskällor till det aktuella kelvinvärdet. Antingen kan man sätta blått filter (82-filter) på lamporna eller så kan man sätta ett så kallat orangeaktigt (85-filter) för hela fönstret.

Exempel på färgtemperaturer

Här är några exempel på ljusets färgtemperatur i runda slängar, vilket kan variera. Ju lägre temperaturen är, desto rödare blir färgen. En hög färgtemperatur ger däremot en blåaktig bild. Det är ju naturligtvis inte lätt att lära sig dessa utantill, så man brukar säga att inomhusljus är runt 3 200 K och utomhusljus 5 600 K.

Typ Färg Färgtemperatur
Klarblå himmel Blå 10 000 K
Reflektion från blå himmel Blå 9 000 K
Dis en solig dag Blå 8 000 K
Solsken vid sommar Blå 7 100 K
Relfektion från moln Blå 7 000 K
Dagsljusrör Blå 6 500 K
Elektronblixt Blå 6 000 K
Blå blixtlampa Ljusblå 5 300 K
Dagsljusrör de luxe Ljusblå 5 000 K
Dagsljuslampa Svag ljusblå 4 800 K
Direkt solljus Svag ljusblå 4 500 K
Vanligt lysrör Svag ljusblå 4 000 K
Direkt månsken Svag ljusblå 3 600 K
Fotolampa Svag ljusgul 3 400 K
Halogenlampa Svag ljusgul 3 200 K
Projektorlampa Svag ljusgul 3 200 K
Varmvitt lysrör Gul 3 000 K
Vanlig glödlampa Gul 2 700-3 200 K
Motorvägsljus Orange 2 500 K
Soluppgång/solnedgång Röd 2 000 K
Stearinljus Röd 1 000 K

Vitbalans

Med vitbalansen ställer man in videokameran så att färgerna återges korrekt. Kameran riktas mot en vit yta som täcker minst 80% av bildytan, samtidigt som knappen "white balance" trycks in. Skulle inte vitbalansen fungera beror det oftast på att ljuset inte är tillräckligt.

Många skiter i att vitbalansera därför att det är tidskrävande, "onödigt" och jobbigt. Det kan jag visserligen hålla med om när det gäller icke-proffskameror. På proffskamerorna finns det nämligen olika inbyggda färgfilter som man kan fälla in för olika färgtemperaturer. Filmar man ute är det bara att fälla in ett filter för dagsljus etc. Visserligen kan färgerna skilja något om man skulle gjort en "riktig" vitbalansering, men det är inget man märker med blotta ögat. Skiter du i att vitbalansera kan färgerna bli onaturligt röda eller blåa, så därför bör du ta som vana att alltid ställa in den rätt.

Blåaktig nyans på utomhusbild Korrekt färgåtergivning på utomhusbild
Till vänster ser vi en bild som är vitbalanserad efter inomhusfärgen, vilket ger ett fult blåstick. Till höger har vi balanserat bilden rätt.
Rödaktig nyans på inomhusbild Korrekt färgåtergivning på inomhusbild
Med fel vitbalans blir inomhusbilden (till vänster) onaturligt röd och varm till skillnad från den högra.

Om du däremot vill få en rödare eller blåare bild kan du zooma in på en röd eller blå färg och ställa vitbalansen och därmed lura vitbalansen. Ställer du in den på något riktigt rött får du en knallblå bild, och vice versa. Det kan dock vara lite problematiskt i ljussvaga förhållanden

Alla färger är en blandning av färgsystemets tre grundfärger, så då förefaller vitt uppenbarligen att vara vitt (alla tre färgerna). Men så är det inte. Vitt är faktiskt 30 procent rött, 59 procent grönt och 11 procent blått. Det är kanske inte heller mer begärt av den elektronik som sitter i videobandspelaren...

Svartbalans

Professionella videokameror har någonting som kallas svartbalans, vilket fungerar precis som vitbalansen, men med den skillnaden att bilden balanseras och ställs in efter färgen svart. Kameran bländar helt enkelt ner till minsta bländaröppning för att inte släppa in något ljus och noterar vad som är svart. Detta görs för att svartrutebilder ska återges helt svart och inte någon skiftning i grått. Svartbalanseringen görs alltid före vitbalanseringen.

Filmens färg

Vad gäller film så kan man inte "vitbalansera" filmen. Där är man i stället tvungen att välja mellan en film för dagsljus (5 600 K) och en konstljusfilm (3 200 K) som är till för lampor och dylikt. De brukar kallas daylight och tungsten. När man filmar ute med lampor, så sätter man bara filter på lamporna för att ändra färgtemperaturen till den rätta. I efterarbetet så färgsätter man också filmen, vilket korrigerar färgerna ytterligare.

Peter Dahlgren

Läromedel för filmare

Tycker du att film och video är svårt att lära ut på ett pedagogiskt sätt? Börja prenumerera på Voodoo Films skolpaket så kan du sätta ihop alla artiklar till ett praktiskt kompendium.

Läs mer om skolpaket

2 kommentarer

  1. Jerry Porsbjer (lärare i filmteknik) skriver:
    Läste om färgtemperatur på din hemsida och vill göra en kommentar eftersom du ber om det.

    När man anger färgtemperatur så är enheten Kelvin och förkortas till K.

    Färgtemperaturen är inte ett antal grader Kelvin, den är ett antal Kelvin! En utbredd och även i fackpress vanlig missuppfattning är att det heter Kelvingrader, grader Kelvin, °K eller K° men alla dessa varianter är fel.

    Färgtemperatur anges således endast som Kelvin eller K och inget annat.
  2. Kelvingrader är en tidigare benämning, vilken vi använt oss av. Jag har dock uppdaterat artikeln med den nya formen som du nämner.