Överföring av film till video

Hollywood-filmarna gör oftast sina filmer på 35 mm, vilket ungefär motsvarar bilden som visas i TV. Andra format med breda bilder såsom vidfilm och Cinemascope måste på något sätt anpassas till 4:3 formatet, vilket är den nuvarande standarden för TV- och videobilder. Det finns tre olika tekniker för det: överföring på fullbredd, pan and scan och letter-box. Överföringen av film till video sker i en så kallad scanner.

Scannern

Tidigare projicerade en vanlig filmprojektor bilderna rakt in i en videokamera. Resultatet var väl inte direkt slående, så nu använder man sig av två andra tekniker.

Flying spot

Flying spot innebär att man låter en så kallad elektronstråle från ett katodrör scanna filmen till bildsensorer uppdelade för rött, grönt och blått, dvs RGB. Filmen matas numera kontinuerligt, men tidigare användes stopp-matning (intermittent), vilket innebär att varje projicerande bildruta stannar till för ett ögonblick.

CCD scanner

Precis som i en vanlig videokamera läser CCD scannern av varje bildruta till ett CCD chip.

Problematik vid överföring

Eftersom video kör med 25 bilder/sekund och film med 24 b/s, blir det en fyraprocentig skillnad i längd. Det struntar man i och kör filmen alltså lite för fort på video. Ljudet blir därför något "off pitch" och måste därför tonhöjas (pitcha) så att ljudet synkroniseras till den nya hastigheten. Denna metoden kallas 2:2-matning.

När det gäller NTSC (Nordamerikas TV-standard) som har en bildfrekvens på 30 b/s, får man genast lite mer problem. Då rör det sig om en skillnad på 20 procent, vilket är lite väl fort för att man ska kunna överföra "rakt av" med bra resultat. Där får man istället låta varannan filmruta bre ut sig över tre delbilder, vilket innebär att några videobilder blir en mix av två filmrutor. Den här metoden har man döpt till 3:2-matning.

Överföring på fullbredd

Normal TV-bild 1,33 En direkt överföring av en vidbild till "vanlig" TV-bild i 4:3 formatet innebär att man helt enkelt struntar i vad som finns i bildkanterna, utan överför det som finns i mitten av bilden hela filmen igenom.

Även om man överför standard 35 mm till 4:3 video kommer informationen längs bildkanten att beskäras, men i detta fallet i mindre skala.

Teckenförklaring

  Område i bilden som går förlorat
  Bildens egentliga storlek

Vidfilm 1:1,66 överfört på fullbredd Vidfilmsformatet är lite bredare än vårt widescreen format för TV, men när man överför det på fullbredd till vanlig video (1:1,33) är man tvungen att välja vilken del av bilden som ska beskäras. Övrig information runt kanterna skalas därmed bort: (observera att dessa bilder är illustrationer och ej skalenliga med den egentliga överföringen)

Vad gäller USA, som alltid ska vara värst, så har de ett större format än Europas. Det är hela 1:1,85 vilket gör att vidfilmer från USA blir något mer beskärda än våra egna.

Letter-box

Vidfilm 1:1,66 letterbox Ett förmodligen vanligare sätt är att förminska bilden så att den får plats i TV-rutan är så kallad letter-box. Bilden maskas, dvs omges av svarta kanter upp- och nedtill vilket påminner om en brevlådsöppning (därav namnet). Letter-box beskär visserligen också bilden något åt kanterna, men det är så ytterst lite att det är ingenting man stör sig på.

Cinemascope-formatet med sin extrema vidbild brukar dock inte överföras till letter-box. Det är mer sannolikt att man använder överföring på fullbredd eller pan and scan för Cinemascope. Komprimering är även vanligt - dvs man "pressar ihop" bilden för att passa - men då blir bilden väldigt ihoptryckt och oproportionell.

Du kan köpa denna postern på filmaffischer.com

Pan and scan

Hur gör man då med extrema vidbilder såsom Cinemascope? Det finns egentligen inget bra sätt att överföra sådana här otroliga omfång till standardvideo - så man är helt enkelt tvungen att kompromissa. Istället panorerar man "fram och tillbaka" i varje bild och väljer ut vilken del av bilden som ska beskäras för tillfället. Övrig information försvinner och det kan hända att ett motiv försvinner helt om det ligger på motsatta sidan som ett minst lika intressant motiv. Men det man inte vet har man heller inte ont av.

Bond-filmen Tomorrow never dies (1997) är bara en film i mängden som filmats i vidfilm och därefter överförts till video med hjälp av pan and scan-tekniken.

Cinemascope 1:2,35 pan & scan

Överföring till widescreen

Man kan också överföra exempelvis en vidfilm (1:1,66) till widescreenformatet (16:9 eller 1:1,77). Då kan man visa mer av bilden utan att den maskas eller går förlorad lika mycket, i jämförelse med överföring till 4:3 standard. Detta är något som är väldigt vanligt på DVD.

Mer information

Mer information om vidfilm/widescreen-formatet och pan and scan finner du på widescreen.org

Sätt betyg

4

Skriv kommentar