En kortfilm efter novell

Nu får vi se om teknikern är med oss; Om allt gick rätt skall detta vara ett första utkast till manus efter en novell. Jag har erfordligt lov till denna film och sidbrytningen har jag inte brytt mig om eftersom det ännu saknar lite utvikningar här och där. Det här borde väl gå att filma?

Vad har jag glömt?

Stomma mote first draft.pdf

Hmm. Intressant, men lite konstig. Jag har svårt för dialogen, den är otroligt välskriven, fina formuleringar, fina tankegångar, men det känns inte naturligt, utan mer som dialog till något som är betydligt mer litterärt än ett manus, det är ju stor skillnad på att skriva manus jämfört med noveller/romaner, ett manus kan läsas som litteratur och jag personligen älskar att läsa manus, men i första hand är ju manus så kallad ickelitteratur, en slags vision som ska ge regisören en slags struktur som han/hon sedan ska omvandla till något som är större än det som manusförfattaren har skrivit. Jag tycker att din dialog hur fint formulerad den nu är misslyckas med att väcka liv i karaktärerna, vilka är dom? vad vill dom i livet? vad vill dom varandra? Så stycka upp dialogen tills du når själva kärnan, om vi som betraktare ska ha en chans att komma in i det du vill berätta måste du vara tydlig. Du måste vara så tydlig att du inte lämnar dina karaktärer till allmänt tyckande.

det var rätt annorlunda må jag säga, och jag greppade nog inte allt.

Jag tycker inte dialogen känns särskilt konstig, servitrisen talar som om hon vore ung, mannen och kvinnan talar som om de vore äldre (och visserligen som om de vore med i en Bergman-film, men det känns passande ändå).

Jag skulle dock vilja ha poängen förklarad, jag förstår inte riktigt.

Jag förstod att det har någon koppling till mannen som såg döden i bagdad, men på vilket sätt?

Bra skrivet manus i alla fall och för en gångs skull kanske något som blir något mer än bara ett manus då det inte är så svårt att filmatisera (bara 3 skådisar och en miljö)

Jo, det är ett välskrivet manus, men jag har som sagt svårt för dialogen, tycker det är utsvävande, Christopher har rätt när det gäller att karaktärerna talar som i en Bergman-film och jag gillar inte hans sätt att skriva dialog, jag föredrar när karaktärer talar som vanliga människor ...

Nu när jag skriver detta har det gått några timmar sedan jag läste ditt manus för första gången och jag har hunnit läsa det två gånger till, jag måste bara säga att det växer, skapar intresse, men att jag fortfarande tycker att du gör bäst i att stycka upp dialogen, lämna kvar det som är väsentligast, kort sagt, förtydliga saker och ting, jag kanske är en dumbom, men jag fattar inte allting som sker och vad innebörden bakom alla repliker är, i manus ska ju varje replik vara laddade med ett slags grundläggande projekt bakom, replikerna ska aldrig vara prat, utan alltid få saker och ting att ske i rummet, och ibland känns det som om det går på tomgång ...

Jag håller också på att adaptera en litterär text till ett filmmanus, och jag har kommit på mig själv att det inte går att använda den befintliga dialogen, eftersom den, som Daniel påpekar, är just litterär. Det handlar helt enkelt om att försöka visualisera det som sägs, att berätta i bilder istället för dialog. Det är det film handlar om.

Tänk dig att du skulle göra den här filmen helt stum. Okej, det är kanske omöjligt, men tänk i de banorna, och se hur långt du kan beskriva karaktärerna med endast bilder. Det är bilderna man i första hand intresserar sig för när man tittar på film!

riktigt bra berättat tycker jag! när väntas den spelas in?

vad händer sen? nyfiken på fortsättningen!

Jag insisterar på tonen i talet eftersom jag vill vara novellen trogen. Men jag få nog låta någon i familjen läsa upp texterna för att se om det verkligen går att uttala meningarna utan att man stakar sig. Servitrisens tal skall jag nog mjuka upp ytterligare så skillnaderna i generation märks tydligare. Som parantes kan jag nämna att på den tiden Hylands Hörna var det enda som fanns att se på teve och folk titulerade varandra som tredje person eller åtministona var hövliga nog att säga "Ni", så var det faktiskt så man pratade. Så det är inte bara i Bergmanfilmer utan även filmer av Ragnar Frisk. Hursomhelst, jag inbillar mig att mina skådespelare inte kommer att komma ihåg replikerna ordagrant och då ordnar det sig av sig själv.

Dialogen är viktig och varje ord har sin mening, fastän jag har strukit och förenklat väldigt mycket från novellen. Dialogen är sävlig. (kanske har jag strukit bort nått som var viktigt?) Jag är dock medveten om att novellen säkert skulle passa bättre som radio-teater. Men jag ser det mest om övningskörning för min ursprungliga dröm. Så jag tänker nog försöka göra manuset mer bildberättande genom att lägga lite mer energi på minspel och blick-rikningar. Förebilden är lite åt Lars Noren, särkillt midvinterblot (den där en bonde försvarar sin mjölkpall från plogbilen).

Slutet blev sagoligt otydligt med syftningsfel. Inte blev det bättre av att personerna är namnlösa (vilket de kommer förbli. Jag vet inte om personerna ens känner varandra). Det är en riktig iaktagelse att det har ett samband med döden i bagdad. Den gamla mannen som kommer på slutet är döden och vår gnällspik till huvudperson kom inte likt förbannat undan sitt öde som han var så ängslig för.

Och kvinnan som sätter sig nära mannen är egentligen inte dugg bättre än mannen. Hon är en kopia av berättelsen skriven av ryssen, att livet är ett helvete. De är ena riktiga muntergökar båda två. Det blir nog tydligare när jag filat lite till.

Jag överväger att göra inserts med stillbilder av döden, en häst, när man tittar ut genom fönstret etc för att illustrera vad de säger. Är ni med? Just när MANNEN säger "gjorde en gest" så blixtrar det in en bild på döden (utan att avbryta ljudspåret). Och, om det är samma skådespelare som den gamle mannen som kommer in på slutet så känner man igen honom.

Men, jag hinner nog inte skriva nått mer den här veckan så ni får inte se nästa version föränn nästa vecka. Inspelningen blir så snart jag hittar nån som kan låna ut en kamera till mig och när några frivilliga vill agera framför kameran. Realistisk uppskattning är november eller januari. I December skall jag åka till Mexico en månad och då blir det ingenting alls. Vi får se. Det är ju inte så mycket personer med och det var lite meningen med novellen.

Vad har Mannen & Servitrisen för slags relation?

Det går väldigt fort ifrån att dom träffas, pratar, och han bjuder ut henne.

Jo, som övningskörning funkar det bra, det är ingen tvekan att du kan skriva.

Hur går det med ditt större projekt? Det om pojken och pedofilen?

Mannen och servitrisen har ingen relation alls. Mannen frågar vrål-chans på servitrisen och hon accepterar bioträffen lite i protest till Kvinnans motstånd till att mannen och servitrisen skall träffas. Kvinnan provocerar omedvetet mannen till att övervinna sin rädsla för förändringar (eller att förälska sig) och mannen tror att han kan undgå sitt öde genom att fråga chans på servitrisen. Men om jag måste förklara det, så känns det lite misslyckat så jag skall förtydliga som du redan nämnt. I novellen står det att han beställer en öl av för honom okänd servitris men det liksom försvinner i mitt första utkast.

Pojken och pedofilen har hamnat lite i malpåse eftersom jag tog mig lite vatten över huvudet. Det var svårare än jag trodde. Men jag har inte gett upp än, men jag behöver mer erfarenhet av _hela_ processen. Ett arbetsnamn har det i alla fall blivit. SLAKTARNS BARN (om det inte redan är upptaget).

Det var Lars Molin som gjorde Mjölkpallen, inte Lars Norén. Men den är verkligen utmärkt att ha som förlaga. När man skriver om noveller/romaner till film behöver man inte kopiera dialogen, huvudsaken är att budskapet går fram och att just TONEN är den rätta.

[citat=monic1]Det var Lars Molin som gjorde Mjölkpallen, inte Lars Norén. [/citat]

Tack, det var naturligtvis Lars Molin jag menade och ingen annan.

Nu har jag totat lite och det är andra utkastet.

stamma_mote_andra_utkastet.pdf

Kan du maila den på clarkhallquist@hotmail.com?

Har försökt öppna den 2 gånger, funkar inte ...

Du har email, Daniel. Är det någon annan som inte kan öppna dokumentet?

Det här utkastet gillar jag bättre än det första, vet inte riktigt varför, har inte jämfört det första utkastet med det nya så jag kan inte direkt peka på vad för slags ändringar du har gjort, självfallet märker jag att du gjort om dialogen, dock inte så mycket, jag tycker iallafall den är bättre, även fast jag fortfarande tycker den är lite för litterär, men det är ju en så kallad smakfråga och du har ju skrivit att du vill använda mer gammaldags dialog, jag gillar dom nya INSERT klippen som du lagt in, dom funkar bra, borde kunna bli ett snyggt montage när du växlar dessa klipp med det som sker inne på resturangen, det med DÖDEN får mig att än en gång tänka på Bergman, och jag har inte ens sett "Det sjunde Inseglet", men det är väl som det är, jag menar, detta är ju ett manus som är baserat på en novell och utan DÖDEN har du ingen historia, manuset börjar kännas som om det börjar bli färdigt att filmas, men kanske finputsa det igen ...

Dialogen är inte ändrad mer enstaka ord här och där. När du frågade om de kände varandra och det faktum att de inte gör det, hoppades jag att genom visst ointresse från servitrisen kunde påvisa att de inte känner varandra. Inte många rader ändrad text, men jag blev hyggligt nöjd med inledningen.

ja, utan DÖDEN; ingen film. Men jag tror inte jag vill göra någon bergman-DÖDEN. Jag tänkte mig snarare en figur som ser ut som Van Helsin ur filmen med samma namn. Men vi får se.

Jag kom på några saker till som kanske kan förtydliga kvinnans inblandning och som också förstärker motivet till servitrisens accepterande.

Fast, om det skall vara så här jobbigt att påta ihop mindre än 10 sidor,kan jag föreställa mig 90-120 sidor...

Tusen tack för synpunkterna.