IPRED är ett eländigt förslag
Nätverket stoppaIPRED.nu.

IPRED är ett eländigt förslag

Voodoo Films chefredaktör Peter Dahlgren ifrågasätter "antipiratlagen" när vi har sett fildelare som varit döda, pensionärer utan dator och 12-åringar som blivit pressade att betala av skivbolag. I jakten på upphovsrättsbrott glöms rättssäkerheten bort.

Att jaga människor och hota med rättsprocesser är i mina ögon det mest orättfärdiga sättet att hantera rättsstaten på. IPRED är ett otyg.

Debatten om fildelning delas ofta felaktigt upp mellan pirater och skivbolagsdirektörer. Som om det är de enda ståndpunkterna man kan inneha. Någonstans glöms rationaliteten bort om att verkligheten faktiskt inte är så onyanserad.

Det är fullständigt naturligt att den som skapar ett verk också är den som bestämmer ödet för verket. Vill man sitta på den utan att någon ska få titta på det så är det okej. Men vill man sprida det vind för våg över hela världen så är det också okej. Valmöjligheten och friheten att välja är hörnstenen i upphovsrätten.

Det som vi däremot kommer in på är vilka metoder man ska ta till för att stävja piratkopieringen. I mina ögon är frånvaron av legala alternativ det största hotet mot upphovsrättsindustrin. Nu när det börjar dyka upp fler tjänster så ser vi också en ökning i konsumtionen. Det är ju märkligt att man tidigare hävdat att piratkopiering är ett hot mot lagliga alternativ, när verkligheten endast visar att ett nytt sätt att distribuera musik och film överlägset triumferar de gamla - både i kostnader och i acceptans. Hänger man inte med i utvecklingen kan man inte vrida tillbaka klockan och tvinga människor att använda cd-skivor igen.

Naturligtvis är det en grav förenkling att tro att en nedladdning innebär en utebliven intäkt. Men det är på den nivån upphovsrättslobbyn föredrar att spela, med skrämselpropaganda. De förenklar budskapet och hamrar in det i folks medvetande in absurdum.

När döda människor blir stämda av Riaa för att ha fildelat och 12-åringar tvingas till rättsprocesser samtidigt som pensionärer utan dator blir jagade finns det anledning till oro.

Skivbolagens intresseorganisation Sami säger att de inte ska jaga enskilda fildelare:

Att syftet med den nya lagstiftningen skulle vara att möjliggöra en hetsjakt på den enskilde nedladdaren är givetvis nonsens.
Ifpi har däremot meddelat att de ska jaga alla som fildelar:
–Vi kommer naturligtvis att testa den nya lagstiftningen. Vi börjar i toppen, med de stora fildelarna. Men även nedladdning av till exempel fyra Abba-låtar är ju olagligt, och jag tänker inte sitta i media och lova att vi inte kommer att gå efter personer som fildelar även i mindre utsträckning, säger Lars Gustafsson, vd för Ifpi.
Det är missvisande att prata om "syfte" med lagar. För det är ju inte lagens syfte som är det intressanta, utan var de faktiskt ger utövaren möjligheten att göra. Att jaga döda människor, 12-åringen eller pensionären utan dator, må vara långt ifrån syftet - men det är fullt möjligt, vilket också är den primära orsaken till motståndet mot lagen.

Rätten att få betalt tycks överväga rätten till ett demokratiskt samhälle. Ett demokratiskt samhälle som präglas av rättssäkerhet innebär att saker och ting måste få ta tid eftersom det försäkrar att de genomförs noggrant för att undvika misstag. Genom att skyndsamt överlämna lagen i bolagens händer så struntar man i en noggrann utredning eller att undvika misstag eftersom man på detta vis "avlastar polisen" som det så vackert heter. Det viktigaste värdet tycks vara att bolagen ska få betalt. Inte demokrati. Inte rättssäkerhet. Och i synnerhet inte personlig integritet. Denna väg är oroväckande att vandra på.

Säg nej till IPRED. Upphovsrätten är självklar, men man kan inte gå över lik och äventyra rättssäkerheten genom att instifta privata poliser för att nå dit. Det är två skilda diskussioner huruvida upphovsrättens vara eller icke vara, och vilka metoder man ska få använda för att upprätthålla den. Jag är för en upphovsrätt utan fri fildelning, men jag är också för rättssäkerhet. Därmed är IPRED oförenligt med vårt rättssystem - om man nu inte syftar till att mjuka upp fogarna lite så att man kan trycka in mer privat rättsskipning för de yrkesgrupper som drabbats av finanskrisen.

Vi avslutar med Bender från Futurama i en parodi som kallas Downloading Often Is Terrible, vars initialer bildar DO IT. Där ironiserar man över det faktum att upphovsrättsbrott brukar kallas stöld, och menar att nedladdning av film är exakt som att stjäla en människas pulserande hjärta. Och visst är det så...



6 kommentarer

  1. Accidental Pirate
    Uppfriskande läsning från en som kan skilja på äpplen och päron.
    Många är naturligtvis glada över att det finns gratis film och musik att tillgå. Dom skulle inte ha råd att köpa allt dom konsumerar. Samtidigt väcker möjligheterna med fri möjlighet till exemplarframställning nya frågor. Tidigare var det ganska enkelt. Från stenkaka till CD via LP, kassett, MD o.s.v. hade producenten full kontroll och kunde sälja på konsumenten nya utgåvor av samma alster till fullpris varje gång. Men om jag köper en låt från t.ex. I-Tunes så köper jag ju rätten att avnjuta det verket hur ofta jag vill och när jag vill. Jag har även rätt att mångfaldiga filen för eget bruk i t.ex. MP3 spelare. Hade det varit en fysisk produkt, som en mobiltelefon, och jag tappar bort den så hade jag enbart mig själv att skylla. Men nu är det ju inte en fysisk produkt jag har köpt utan en rättighet. Vilket ansvar har då, i förlängningen, upphovsmannen för att jag kan njuta den rätten? Frågan är inte lätt men jag känner att detta är en av orsakerna till att upphovsrätten och copyright-lagarna skulle behöva ses över. Det är tunn is för branschen eftersom bevisbördan kan förflyttas när man anklagar någon för fildelning. Det kan ju vara så att såväl den som delar ut en fil som den som laddar ner den, faktiskt har betalt för rätten att lyssna eller titta. Själva tillhandahållandet strider naturligtvis mot gällande lagstiftning men uppsåtet kan ju teoretiskt vara att tillgodose andras rättigheter. Om alstret i fråga inte finns tillgängligt som ersättning för en förlorad fil genom utgivarens försorg, blir det i mina ögon en förmildrande omständighet för svaranden. Frågan kan komma att ställas på sin spets om en domstol överlåter till kärandesidan i en rättegång att bevisa hurvida någon (eller bägge) part i en fildelning faktiskt köpt (nyttjande)rätten till ett verk.

    Jag kanske är helt ute och cyklar i mitt resonemang, jag har ingen juridisk skolning men det vore intressant att höra din åsikt i frågan. Alla vinner på att denna och liknande frågor debatteras sakligt och sansat.
  2. Peter Dahlgren
    Jag tycker det är viktigt att acceptera upphovsmannens roll i det hela och faktiskt få betalt för det verk denne skapar. Men jag tycker det också är viktigt att framhålla att en oändlig exemplarframställning inte innebär att varje exemplar ska vara belagd med en avgift. Jag ser det till och med som skrattretande.

    När musiken blivit immateriell i form av en digital fil är det olämpligt att anamma en materiell licens. Avgift för exempelarframställning borde därför inte gälla, och i stället borde man äga en rättighet att inneha en låt för eget bruk, vilket innebär att man får spela sin musik på vilket sätt man än behagar.

    Om det kommer en ny teknisk pryl, exempelvis brödrost med mp3-funktion, så vill jag vara försäkrad om att kunna spela musiken där också, och inte vara hindrad av avtal eller kopieringsskydd som tvingar mig att köpa en ny kopia av något jag redan innehar (men i ett annat format som passar brödrosten).

    En lösning på detta kunde vara en licens som innebär att man äger rätten att inneha en låt för privat bruk. Därmed kan min dator krascha och allt försvinna utan problem. Det enda jag behöver göra är att logga in och ladda ned låten som jag en gång tidigare köpt, för några kronor.

    Detta är ett mer pragmatiskt sätt än att sätta ett fast pris på varje nedladdning, eller att tillåta en fri fildelning som jag inte ser som ekonomiskt hållbar.

    Oavsett vilka tankar man har om just upphovsrätten, så är IPRED en diskussion om straffet för att bryta mot den rätten.

    >> "Det kan ju vara så att såväl den som delar ut en fil som den som laddar ner den, faktiskt har betalt för rätten att lyssna eller titta. Själva tillhandahållandet strider naturligtvis mot gällande lagstiftning men uppsåtet kan ju teoretiskt vara att tillgodose andras rättigheter."

    Det är inte riktigt relevant eftersom upphovsrättslagen (2 kap 11 §) säger att man inte får "framställa exemplar av ett verk när det exemplar som är den egentliga förlagan framställts eller gjorts tillgängligt för allmänheten i strid med 2 §", det vill säga man får inte kopiera ett verk som i sin tur är olagligt framställt.
  3. Accidental Pirate
    Tack för ditt svar. Det jag ville komma till är att upphovsrätten hittills inte givit upphovsrättsägaren några egentliga skyldigheter utan bara just rättigheter. Detta eftersom man så gott som totalt kontrollerat distributionen. Jag tror att en stor del av debatten egentligen handlar om förlusten av detta och att folk vill välja själva nu när möjligheten finns.

    När röken så småningom har skingrats kommer det ha fötts något nytt. Det är oundvikligt. Naturligtvis kommer artister kunna tjäna (stora) pengar även i framtiden, det ligger i idolskapets natur men sättet kommer inte vara försäljning av CD-skivor, av samma orsak som att stenkakor inte säljer speciellt bra. Jag prenumererar sedan en tid tillbaka på Spotify och även om det finns en del att säga om utbud och gränssnitt så tycker jag om idén. I den ständigt uppkopplade världen är en MP3 fil ganska värdelös och utrymmeskrävande. Jag skulle hellre se att någon annan tillhandahöll min kultur/nöje och gjorde den tillgänglig för mig närhelst jag vill ha den. Då skulle även smalare utbud rymmas eftersom utgiften redan är avklarad. Man behöver inte chansa och riskera köpa något man inte vill ha. Dessutom skulle pengarna kunna fördelas efter vilka artister som verkligen spelas och inte efter vilka som lobbas in i radiostudion.

    När det gäller att låta någon annan ta hand om mitt data så finns det för övrigt ganska mycket jag skulle vilja lämna iväg, så som telefonbok, program, länksamlingar o.s.v. Fast det är en helt annan historia.

    Ps. Din sida gillar inte länken till min (ganska glest uppdaterade) blogg, så jag skriver den här istället. http://www.accidental-pirate.blogspot.com/ Ds.
  4. Peter Dahlgren
    >> "Det jag ville komma till är att upphovsrätten hittills inte givit upphovsrättsägaren några egentliga skyldigheter utan bara just rättigheter. Detta eftersom man så gott som totalt kontrollerat distributionen. Jag tror att en stor del av debatten egentligen handlar om förlusten av detta och att folk vill välja själva nu när möjligheten finns."

    Upphovsrättslagen ger flera inskränkningar i upphovsmannens rättigheter, däribland framställning av tillfälliga exemplar, exemplar för privat bruk, exemplar för undervisning, exemplar för arkiv och bibliotek och för personer med funktionshinder med mera.

    Däremot finns det ett stort hinder för exemplar för privat bruk i och med kopieringsskydd, vilket jag beskriver här:
    http://www.voodoofilm.org/nyheter/propagandaministeriet-har-borjat-sin-lobbying-for-upphovsratt-1535.aspx

    För skivbolag finns det en stor fördel med fildelning. Gör en enda kopia och sedan kan den i praktiken spridas hur som helst. Detta banar väg för extrema vinster om man bara tar vara på det faktum och slutar framställa fysiska cd-skivor (än finns det ju fortfarande en marknad för det också förstås). Det finns en enorm potential till vinst som ännu är i sin linda. Den närmast obefintliga kostnaden för distribution bör rimligtvis väga upp ett visst spill (alltså illegal kopiering) om man tittar ekonomiskt sätt.

    Men än så länge erbjuder Pirate Bay m fl en bättre tjänst, men Spotify och liknande tjänster kommer troligtvis sakta men säkert att ändra på det eftersom utbudet kan bli a) större och mer komplett, b) betydligt snabbare och mer driftsäkert eftersom man inte är beroende av att tio andra fildelar verket och c) bättre metadata och bilder på skivomslag, vilket gör att musiken man laddar ned blir lättare att hitta. Detta givet så länge inget kopieringsskydd följer med förstås, vilket då skulle ta tillbaka skivbranschen på ruta ett igen.

    Detsamma gäller digitala biografer. Varje filmkopia väger flera kilogram, blir väldigt repiga när de snurrat några varv och måste transporteras handgripligen från biograf till biograf. En digital projektor är visserligen mångdubbelt dyrare i inköp, men driftskostnaden blir betydligt mindre. Med en 4K-projektor som standard bör det vara en rimlig investering världen över.
  5. Jerry
    Den som är rädd skriker oftast högst.
    Lite så kan jag känna i debatten kring IPRED. Hur man än vänder på sakfrågan, vilken vinkling man än väljer, så är det ett problem att Sverige och svenskarna i så stor utsräckning tycker att det är mer eller mindre en rättighet att ladda upp & ner.

    Den personliga intigriteten är självklart viktig, men begår man brott så gör man, Eller? Oavsett hur förlegade Upphovsrättslagen och skiv- & filmindustrin är, kan det väl ändå inte rättfärdiga nedladdning? Jag förstår verkligen inte argumenten för detta...

    "Naturligtvis är det en grav förenkling att tro att en nedladdning innebär en utebliven intäkt. Men det är på den nivån upphovsrättslobbyn föredrar att spela, med skrämselpropaganda. De förenklar budskapet och hamrar in det i folks medvetande in absurdum."(P.Dahlgren)

    Vad jag inte kan förstå är varför skiv- och filmindustrin får klä skott för alla företag som tjänar pengar på sin verksamhet.
    Företag som H&M, Ikea etc. tjänar enorma pengar varje år. Varför är det då inte svenskens "rättighet" att sno deras prylar?
    Bara för att tekniken medför enklare väg till "stöld & häleri" rättfärdigar väl inte det verksamheten?

    Peter, du om någon, borde väl förstå att nedladdning inte gynnar filmskapare? Det gamla tramset om att nedladdning faktiskt ökar folks köp av t ex film är sorglig och lika onyansierad som jakten på 12 åringar. Som film idag skapas, mer eller mindre krävs det att filmbolagen får tjäna pengar. Utan pengar, ingen film. Vad skall då laddas ner?
    SVT produktioner? Obskyra filmer gjorda på Högskolor och Gymnasier? "Berras monsterfilm från förorten"? Eller skall all film finansieras genom staten med resultat i filmer som "Pillertrillaren"? Eller varför inte ännu mer produktplacering i filmerna? Det brukar ju bli bra...

    Slutligen, visst, film- & skivindustrin är verkligen två gamla svårmanövrerade slagskepp som inte hängt med i tekniken. Verktygen och tekniken är här och den kommer att bli ännu bättre och användarvänlig. Man kan bara hoppas på att de lär sig något, fort.

    IPRED kommer att komma, i någon form, Sverige sprider idag ett löjes skimmer över sig själv i resten av världen över vår valhänta hantering i frågan. Oavsett regeringsfärg, är frågan inte gynsam, man kommer att förlora väljare, men det måste göras något. Jag säger inte att IPFRED är bra. Men att be snällt fungerar nog inte...
  6. Klas
    Jerry: Visst begår man ett brott så skall man kunna ta sitt straff.

    Men är det privata aktörer som skall leta upp och bestraffa brottslingar ? Är inte det statens(polisen) och rättväsendets uppgift) ?

    Och om nu alla internetleverantörer blir tvungna att tillhandahålla ip vs personuppgifter - vad hjälper det ?

    Antingen kommer man få ett kravbrev och bli skrämda till att betala (skyldiga eller inte). Eller så nekar man till betalning - och då UTGÅR jag ifrån att vi har ett såpass rättsäkert samhälle att en IP-adress på en skärmdump inte på något sätt anses utgöra bevisning - vilket betyder att lagen är tandlös !?

    Skälet till att en IP adress inte är bevis är ju lika självklar som att även om man vet att tex en biltjuv bor på en viss adress så kan man inte anta att ägaren av huset är skyldig - eller hur ?!
    Är det tex ett lägenhetshus så kan det bo 100-tals personer där (jämför med ett öppet nätverk). Och även om det är en villa så kanske personen har en familj som bor där - är då ägaren (på papperet) ansvarig för allt som alla i familjen gör ?
    En IP-adress är ju bara en ledtråd för vidare undersökningar. Och i grövre brottsfall kan det tex ligga till grund för en husrannsakan - där man kan göra vidare fynd i datorer etc - men det är något, som, tack och lov, bara domstolen/polisen får göra - och som bara görs vid större brott än nedladdning/stöld av några låtar/filmer ...

    /K
    PS: Hemsidor kan ha lite olika format: http://klas-resonerar.blogspot.com/
    är giltig - även om filterfuntionen inte tycker det...
Skriv kommentar