Handling:

En berättelse om två bröders försök att gå vidare efter att ha förlorat sin mor.

Omdöme:

Lågmält drama om två bröder som försöker gå vidare efter att deras mamma dött.

Den är något händelsefattig, vilket är förståeligt då man eftersträvat realism som man tyvärr inte riktigt helt nått fram till, men gjord med ett ärligt uppsåt som lyser igenom.

Inget man inte sett förut (och det är ju inte konstigt heller), men trots det är den ändå ett fint sevärt porträtt.

Handling:

När Italiens grymmaste skurk Krabban släpps fri från fängelset anar polisdirektören genast oråd och sätter in sina bästa mannar. Polisduon Rico Stanzione och Silvestro Marmelado får uppdraget att stoppa Krabbans maktgalna planer när han tänker ta över alla banker i världen.

Omdöme:

Jag erkänner: Jag hade fel! Filmens trailer finns ju som tidigare publicerad på Voodoo Film och där skrev jag att själva kortfilmen som skulle komma, nog inte skulle bli något vidare. Så fel jag hade, för det här var väldigt kul och välgjort!

Denna, ändå respektfulla, parodi på italienska kriminalfilmer från 1970-talet (den så kallade subgenren italo crime) har här inspirerat detta verk gjord av ett hängivet filmskapargäng i Mora.

Den onda skurken Krabban har en ond plan och polisdirektören sätter sina två bästa män på fallet, polisduon Stanzione och Marmelado. Sköna karaktärer, kläder, scenografi och framför allt musiken är en njutning.

Underbart anslag där polisduon jagar en skurk till fots genom de gamla gatorna i en svensk sommarsoldränkt småstad. Och jag bara älskar dessa 70-tals inzoomningar och knäppa spionmanicker!

Mer genrefilm åt folket!

Handling:

Sista tentafesten. Sista chansen att träffa alla. Att träffa Henrik. Men hur gör man egentligen på en fest, när man som Viola både lider av svåra tvångstankar och är hypokondriker? En kortfilm om att våga utmana sig själv, och att inse det vackra i sina egna svagheter.

Omdöme:

"Oj, det här var bra!" var min första tanke när eftertexten rullade. Tjej med sjukt mycket tvångstankar går på fest, vilket leder till en rad jobbiga situationer. Det känns verkligen som man är i hennes huvud och upplever hur jobbigt det är, tillika hur hon blir bemött av de omkring henne. Identifikationen är stor, alla har vi väl våra tvångstankar!

Proffsig produktion på alla plan med ypperlig regi, alla inblandade skådisar gör ett bra jobb och speciellt stor eloge till huvudrollen som förkroppsligar det hela.

Här är även ett bra exempel på ett väl genomarbetat manus, där man närmast på ett briljant sätt behållit berättelsens fokus och ton i centrum och skalat bort allt annat onödigt. Finstämd, ärlig och med ett skönt slut gör detta till en riktig höjdare till kortfilm.

Handling:

Jimmy är en gammal man som håller på att dö, vilket leder till att han kommer bryta ett löfte.

Omdöme:

En äldre man (som ser ut som Håkan Juholt) har blivit skjuten. Han ligger blodig i sitt hem och tänker tillbaka på sitt liv.

Överdrivet sentimentalt på många ställen men tekniskt idérik och ändå medryckande med sin fragmentariska struktur som funkar fint.

Dock är jag personligen ganska allergisk när man i form av känslor "slår på stora trumman" så här hårt, och i slutändan får jag ett ganska ojämnt intryck. Men det är ju bara jag, någon annan kanske tycker tvärtom.

Handling:

A zombie movie about how Fifa might get you killed! Don't play too much Fifa!

Omdöme:

En extremt morgontrött tjej är lika trött på sin tråkiga pojkvän som hela tiden sitter klistrad framför tv-spelet Fifa. Hon beger sig ensam ut på skogspromenad och blir snart jagad av zombies.

Välgjorda masker med bra foto men ungefär där tar det slut då det egentligen inte finns något driv i själva storyn, utan det blir mest en massa spring i skogen.

Men som filmskaparna själva säger var detta mer ett skojigt sidoprojekt med nära vänner än blodigt allvar. Och på de premisserna är den ändå lite kul.

Handling:

En ung ångestfylld man vaknar upp i sängen och minns tillbaka vad som hänt under kvällen.

Omdöme:

Det första jag tänkte på, var att huvudrollen nästan (bara nästan) dricker lika mycket som mig varje fredag.

Kille vaknar upp i dåligt tillstånd, fylld av ångest och med blodig skjorta. I reverse får vi följa med baklänges där vi steg för steg får ta del av hans något jobbiga och krångliga kväll. Redan i premissen skapas en undran om vad som hänt, som starkt driver hela berättelsen framåt.

En tillsynes enkel idé utförd briljant med snyggt genomarbetat foto och schyst klippning. Och med sjukt bra passande musik som är en stor del av behållningen som syr ihop allt. Det enda minuset är just, om detta mer är en musikvideo än en kortfilm, vilket gör den svår att placera – men i slutändan gör det inte så mycket då resultat är grymt.

Huvudrollen gör en mycket stark insats och förtjänar ett extra omnämnande.

Handling:

Between Beasts is the story of a little girl who chased glowing butterflies. Her desperate attempts at catching the beautiful creature lead her off the edge of the map where monsters dwell.

Omdöme:

Jag förvånas hela tiden över att det görs så många välgjorda animerade kortfilmer i Sverige – och det här är inget undantag!

Filmskaparen låter det svartvita-silhuettfotot tala för sig själv ackompanjerat med ett närmast perfekt användande av ljudeffekter och musik. Helt utan dialog lyckas regissören förmedla en känslofylld upplevelse. Det är stilistiskt och vackert.

Vad handlar den om? Det är väl det enda minuset: det vete katten! En flicka som jagar en fjäril. Jag bryr mig dock inte nämnvärt heller. Den här animationen är gjord på ren känsla!

Handling:

Tove är en ensamvarg i fängelse och har ingen riktig vän förutom sin lillasyster Lina, som finns på utsidan. Lina skickar brev som Tove aldrig svarar på. En dag får Tove en ny cellkamrat, Sandra. Sandra är okunnig om hur fängelsemiljön fungerar och Tove blir snabbt en slags mentor för henne. Tove blir intresserad av brevet från sin lillasyster som hon så länge försökt ignorera.

Omdöme:

Kvinnofängelse med väldigt stereotypa karaktärer, som orsakar en del ofrivilliga skrattattacker (såsom scenen i gymmet) vilket självklart inte var dess avsikt. Stundtals blir den pekoral och man hade önskat att filmskaparna eftersträvat ett mer realistiskt förhållningssätt till storyn. Det sagt, så är det ändå inspirerande.

Trots dess ojämnhet och en del ologiska händelseutvecklingar fungerar ändå, på något mystiskt sätt, det starka klimaxet. De båda huvudrollerna levererar också bra insatser, trots de många klyschorna.

Handling:

Det där kärleksparet du slumpvis stöter på: i parken, ute på stan eller på festen. Du känner dem inte, men du skapar din egen bild om vilka de är. Någonstans där emellan är en kärlekshistoria sedd ur en betraktares ögon.

Omdöme:

En liten studie om ett helt vanligt förhållande, ett närmast plågsamt vanligt förhållande. Realistiskt skådespeleri med lika realistisk dialog, filmad i tablåer där vi gör nedslag i nyckelscener i deras alltmer urvattnade relation.

Stundtals känns det väldigt äkta men lämnar också efter sig en känsla av menlöshet blandat med lite småjobbigt igenkännande – lite "light Östlund" skulle man kunna säga.

Handling:

Det är år 1900, Theodor är dömd för mord och ska avrättas. Men när publiken skriker och bödeln höjer yxan, så blir allting svart. Döden berättar för Theodor att han har ett val att göra, ett val som rör fler än bara honom.

Omdöme:

Den flämtande Theodor har det inte lätt, han ska just avrättas genom halshuggning när Döden hälsar på och ger honom ett jobbigt val (som egentligen inte är något val).

Bra foto och stämningsfull musik gör detta till en liten kompakt historia som inte räds för att måla upp en större bild. Budskapet är tydligt: Dödsstraff är inget vidare!