Filmåret 2004 - Vol. 1

Världens sämsta regissör - Paul W.S. Anderson

Det var söndag! Jag och en god vän hade inget att göra och bestämde oss för att gå på bio. När vi kom in i salongen var den helt tom och ingen mer besökare kom. Vad skönt, ingen som käkar popcorn, slurpar i sig läsk eller pratar under föreställningen. Jag tog tillfället i akt att ta av mig skorna och strumporna som blivit blöta av snön. Det var skönt, det var en bra kväll och filmen var riktigt bra.

Det kommer alltid ett par riktigt dåliga filmer från Sverige och det är ju självklart att det gör i den stora massan och går inte att undvika. Men Sverige är ett land med liten filmindustri med lite pengar till film. Då borde det vara extra viktigt vem som får pengar till sin produktion. Det finns tydligen en oskriven lag i svensk filmindustri som lyder: Om du bara lyckats göra en långfilm som visats på bio, hur dålig den än är, så får du alltid göra en till. Varför, kan man undra? En anledning är säkert att filmindustrin i Sverige är väldigt sluten där kontakter avgör det mesta.

Fler sämre filmer från Sverige än vanligt

Richard Hoberts nya film Tre Solar utspelar sig på medeltiden då pesten bryter ut. Tre Solar är otroligt platt, med ett riktigt uruselt manus och dåliga skådespelarprestationer.

Lena Endre som spelar huvudrollen har aldrig varit sämre. Framför allt är de helt fläckfria kläderna inte trovärdiga för ett ögonblick. Hela filmen känns som en medeltidsvecka på Gotland där Endre bara springer runt och fular sig.

Andra svenska filmer som hamnar i kategorin sämre är: Mongolpiparen, Rånarna, Hotet, Ett hål i mitt hjärta, Strandvaskaren och Camp Slaughter. Mongolpiparen fick så dåligt ryckte att den släpptes på dvd under den nya titeln Nåt i kikaren. Sitt hellre och titta in i väggen än att se denna svintråkiga film om en fågelskådare (Linus Wahlgren) vars otrogenhet orsakar förvecklingar.

“Ett stort minus är att Stefan Sauk är med, hans blotta närvaro förstör mycket.”

Rånarna är en lågbudgetproduktion och den kvinnliga huvudrollen Sofia Helin är bra. Jag beundrar filmmakarnas ambitioner, men den är allt för amatörmässigt gjord och framför allt är den riktigt tråkig. Ett stort minus är att Stefan Sauk är med, hans blotta närvaro förstör mycket.

Lukas Moodyssons nya film Ett hål i mitt hjärta är ett typexempel på hur en films budskap totalt kan förvrängas. Handlingen kretsar kring en amatörporrfilmsinspelning i en lägenhet. Trots Moodyssons intentioner att provocera som man mår dåligt, vilket man gör, så är allt väldigt banalt gjort och han går så långt att det blir en motsatt effekt. I stället för att detta ska vara en film som går emot det sexistiska etablissemanget blir det en del av det. Detta är en film som kåta 15-åringar kan runka till, och det var nog inte menat. En riktigt dålig film. En av årets sämsta.

En bra westernfilm och Tim Burtons återkomst

Open Range

Kevin Costner har återkommit efter en rad medelmåttiga filmer och faktiskt gjort en riktigt bra western, den bästa på många år. Open Range handlar om de så kallade freerangers som driver boskap från betesområde till betesområde, vilket inte alla landägare uppskattar. Costner, som även regisserat, spelar på som vanligt. Speciellt bra är Robert Duvall, vilket han oftast är, genom att ge tyngd åt sina karaktärer. Bra, välskrivet manus gör detta till en modern western i klass med de bästa.

Tim Burton har äntligen hittat tillbaka och gjort en riktigt bra film. Big Fish är nog utan tvekan hans bästa och innehåller alla hans kännetecken. Utspelar sig på två plan där den gamle och sjuke Ed Bloom (Albert Finney) ser tillbaka och berättar om sitt liv för sin vuxna son (Billy Crudup) som tycker att sin fars fantasifulla berättelser hindrat deras relation från att utvecklas.

Den yngre Ed Bloom i berättelserna spelas av Ewan McGregor. I Big Fish har Burton fått tag på ett riktigt bra manus (han skriver nästan aldrig själv) där han mästerligt kombinerar sagan/myten med verkligheten. Det är riktigt underhållande, mysigt, roligt, gripande och gjort med en stor dos kärlek till alla våras resa genom livet.

Blodet flödar på vita duken

I slutet av juni äntrade jag oroligt biosalongen för att se nyinspelningen av min favoritzombiefilm Dawn of the Dead från 1978. Speciellt då en för mig helt okänd reklamfilmsregissör stod för regin. Men jag gick glad därifrån för Zack Snyder har lyckats med konststycket att göra en bra nyinspelning. Så olik originalet att en jämförelse närmast blir omöjlig. Våldsam, intensiv och mycket blodig gör detta till årets bästa skräckfilm med årets absolut bästa anslag.

Årets mest kontroversiella film, inte speciellt i Sverige men i USA, är Mel Gibsons tolkning av Jesu tolv sista timmar i The Passion of the Christ. En otroligt stark film som sätter sig i magen. Att skådepelarna pratar på Jesu eget språk, arameiska, förstärker upplevelsen. Blodig och säkert filmhistoriens mest hemska och plågsamma tortyrscener som någonsin filmats. Men en högst realistisk bild av hur det kan har gått till då Jesus korsfästes. Gibson har koncentrerat sig mer på det hemska våldet och detta har en tendens att överskugga Jesu egentliga budskap. Annars en bra och skickligt gjord film med små korta tillbakablickar som tar upp det centrala kring Jesu lära. Men ändå blir det mest skrap på ytan och om man vill få en bättre bild av Jesu lära och budskap ska man se Franco Zeffirellis mini-serie Jesus från Nazareth från 1977.

Två efterlängtade uppföljare förstörda av två dåliga regissörer

I början på november hade två efterlängtade uppföljare premiär: Exorcist: The Beginning och Alien Vs Predator. Förväntningarna var höga men tyvärr visade sig båda filmerna vara en enda stor besvikelse.

Exorcist: The Beginning är en så kallad prequel som utspelar sig tiden före första filmen från 1973. Stellan Skarsgård har axlat rollen som Fader Merrin efter Max von Sydow. En kristen bysantinisk kyrka daterad till 400-talet hittas begraven i Kenya. Mycket mystiskt då det är flera århundraden innan kristendomen gjorde sitt intåg i Östafrika. Merrin får i uppdrag att undersöka kyrkan och stöter på en gammal ondska som härjar på området.

Paul Schrader (Auto Focus, 2002) fick uppdraget att regissera och lämnade in en färdig film till filmbolaget Morgan Creek Productions, som drog sig i håret för att filmen inte innehöll tillräckligt många blodiga våldsamheter. De sparkade honom och anställde Renny Harlin (Deep Blue Sea, 1999) som gjorde om filmen och hela 90 % nytt material spelades in.

Alien Vs Predator

I Schraders version fanns bland annat inte Izabella Scorupcos roll som skrevs in och ett par karaktärer togs bort och även nya sattes in. Jaha, och så fick vi en medelmåttig Hollywoodskräckis som inte är speciellt skrämmande och med ett riktigt tamt slut. Morgan Creek Productions har sagt att de tänker släppa Schraders version på dvd vilket omöjligt kan vara sämre.

En uråldrig tempelpyramid hittas gömd under det antarktiska istäcket. En expedition ger sig iväg för att undersöka fyndet och stöter på både Alien och Predator. I Alien Vs Predator möts filmhistoriens grymmaste rymdmonster i en duell. Men vad grymt besviken jag blev, dålig rakt igenom med noll respekt för fansen. Man kan undra om filmmakarna överhuvudtaget sett de föregående filmerna. Den mörka känslan från både Alien och Predator-filmerna är som bortblåst och gjort helt utan känsla.

“Fy fan för världens sämsta regissör, Paul W.S. Anderson, som nu konkurrerar med Edward D Wood Jr om den eftertraktade titeln.”

Filmen bygger på spelet som kom för några år sedan och även det är betydligt mer skrämmande än denna totalt urusla film. Fy fan för världens sämsta regissör, Paul W.S. Anderson, som nu konkurrerar med Edward D Wood Jr om den eftertraktade titeln. Jag ser AVP som en fristående del precis som Never say never again (1983) i Bond-serien.

Pampigt men aldrig storslaget och årets bästa thriller

Årets storfilmer Troja och Alexander med var sin kändisregissör, Wolfgang Petersen respektive Oliver Stone, har inte lyckats överföra dessa storslagna historier till vita duken. Troja är baserad på Homeros urgamla bok Iliaden där gudarna styr berättelsen. Gudarna har tagits bort och Akilles (Brad Pitt) har ändrats från en halvgud till en slags övermänniska. Trots att landstigningen av 50 000 greker på Trojas strand är pampig så känns filmen platt och oengagerad. Samma sak känns det med Alexander (Colin Farrel), vilket till skillnad från Trojas fiktiva karaktärer varit en livs levande människa. Han levde på 300-talet f.Kr och hade vid 25 årsålder erövrat den då "kända" världen och ändrat världskartan för alltid. Jag blev väldigt besviken och trots sin längd på tre timmar blir det aldrig storslaget.

Collateral med Tom Cruise i huvudrollen som lömsk lönnmördare - vad kan gå fel? Absolut ingenting! Taxichauffören Max (Jamie Foxx) blir tvingad av Cruise att köra runt honom i Los Angeles så han kan utföra sina uppdrag. Aldrig har Los Angeles porträtterats så snyggt och atmosfären är starkt påtaglig. Regissören Michael Mann (Heat, 1995) låter filmen växla mellan film och video vilket jag inte alls störde mig på eller förstod varför han valt att göra så. Trots att filmens avslutande del är förutsägbar så blir det inget minus för att Cruise är så rysligt bra. Årets bästa thriller.

Fortsättningen följer i Vol. 2.

Sätt betyg

Skriv kommentar