Färgtemperatur

Allt ljus har olika färger. Ljuset ute har en blåaktig ton medan ljuset inne har en rödaktig ton. Våra ögon är dock så unika att de ställer om sig för rätt miljö så snabbt utan att vi märker det, men kameran däremot är inte lika intelligent som våra ögon och hjärna. Man måste vitbalansera den. Genom att tala om för kameran vilken färg det vita ljuset har kan den själv lista ut resten av färgerna.

Färgtemperaturer

Ljusets färg mäts i skalan Kelvin (K). Det ljus som kommer från ett stearinljus har en röd färg och en ganska låg så kallad färgtemperatur (omkring 1 000 K). En vanlig glödlampa har en färgtemperatur på ca 3 300 K och därmed en ganska röd färg. Utomhus en sommardag ligger färgtemperaturen på närmare 6 000 K, det vill säga blått, en vinterdag kan den gå ända upp till 10 000 K, vilket är ännu blåare.

Färgtemperaturen på olika ljuskällor är väldigt viktigt att känna till när man blandar ljus. Ljus som kommer in genom ett fönster och ett annat som kommer från en glödlampa ger onaturliga färger på bilderna. Detta löser man genom att välja en av färgtemperaturerna och därefter ändra alla ljuskällor till det aktuella kelvinvärdet. Antingen kan man sätta blått filter (82-filter) på lamporna eller så kan man sätta ett så kallat orangeaktigt (85-filter) för hela fönstret.

Exempel på färgtemperaturer

Här är några exempel på ljusets färgtemperatur i runda slängar, vilket kan variera. Ju lägre temperaturen är, desto rödare blir färgen. En hög färgtemperatur ger däremot en blåaktig bild. Det är ju naturligtvis inte lätt att lära sig dessa utantill, så man brukar säga att inomhusljus är runt 3 200 K och utomhusljus 5 600 K.

En enda volts spänningsförlust i elnätet gör att färgtemperaturen sjunker 10 K. Kontrollera därför att du verkligen har 220 volt i ledningarna samt att dina lampor inte är döende eller har missfärgade reflektorer. Även en dimmer sänker färgtemperaturen.

Vitbalans

Med vitbalansen ställer man in videokameran så att färgerna återges korrekt. Kameran riktas mot en vit yta som täcker minst 80% av bildytan, samtidigt som knappen "white balance" trycks in. Skulle inte vitbalansen fungera beror det oftast på att ljuset inte är tillräckligt.

Många struntar i att vitbalansera därför att det är tidskrävande, "onödigt" och jobbigt. Det kan jag visserligen hålla med om när det gäller icke-proffskameror. På proffskamerorna finns det nämligen olika inbyggda färgfilter som man kan fälla in för olika färgtemperaturer. Filmar man ute är det bara att fälla in ett filter för dagsljus etc. Visserligen kan färgerna skilja något om man skulle gjort en manuell vitbalansering, men det är oftast inget man märker med blotta ögat. Struntar du i att vitbalansera kan färgerna bli onaturligt röda eller blåa, så därför bör du ta som vana att alltid ställa in den rätt före varje tagning.

Till vänster ser vi en bild som är vitbalanserad efter inomhusfärgen, vilket ger ett fult blåstick. Till höger har vi balanserat bilden rätt.

Med fel vitbalans blir inomhusbilden (till vänster) onaturligt röd och varm till skillnad från den högra.

Om du däremot vill få en rödare eller blåare bild kan du zooma in på en röd eller blå färg och ställa vitbalansen och därmed lura vitbalansen. Ställer du in den på något riktigt rött får du en knallblå bild, och vice versa. Det kan dock vara lite problematiskt i ljussvaga förhållanden

Alla färger är en blandning av färgsystemets tre grundfärger, så då förefaller vitt uppenbarligen att vara vitt (alla tre färgerna). Men så är det inte. Vitt är faktiskt 30 procent rött, 59 procent grönt och 11 procent blått. Det är kanske inte heller mer begärt av den elektronik som sitter i videobandspelaren...

Svartbalans

Professionella videokameror har någonting som kallas svartbalans, vilket fungerar precis som vitbalansen, men med den skillnaden att bilden balanseras och ställs in efter färgen svart. Kameran bländar helt enkelt ner till minsta bländaröppning för att inte släppa in något ljus och noterar vad som är svart. Detta görs för att svartrutebilder ska återges helt svart och inte någon skiftning i grått. Svartbalanseringen görs alltid före vitbalanseringen.

Filmens färg

Vad gäller film så kan man inte "vitbalansera" filmen. Där är man i stället tvungen att välja mellan en film för dagsljus (5 600 K) och en konstljusfilm (3 200 K) som är till för lampor och dylikt. De brukar kallas daylight och tungsten. När man filmar ute med lampor, så sätter man bara filter på lamporna för att ändra färgtemperaturen till den rätta. I efterarbetet så färgsätter man också filmen, vilket korrigerar färgerna ytterligare.