Svårt för oberoende filmare att lagra filmer för framtiden
Rapporten The Digital Dilemma pekar på problemen med att lagra digitalt material för framtiden.

Svårt för oberoende filmare att lagra filmer för framtiden

Fler och fler produktioner görs digitalt men att spara materialet för framtiden är svårt, speciellt för oberoende filmare. Det visar en ny rapport.

Alla som älskar filmer vill förmodligen att gamla filmer ska kunna ses även i framtiden. Därför måste de lagras på ett sätt som möjliggör att de kan användas senare.

Videoband sägs fungera i 50 år och film sägs traditionellt ha en levnadslängd på ungefär 100 år. Den digitala tekniken ser lovande ut, men det finns även problem med det, vilket visas i en ny rapport från The Academy of Motion Picture Arts and Sciences.

De stora produktionsbolagen i Hollywood har i regel resurser och pengar för att arkivera sitt material, men de små och oberoende filmarna har däremot inte samma möjlighet. Rapporten genomfördes som ett sätt för att inte de oberoende filmarnas bidrag till samhället ska falla mellan stolarna (eller i glömska).

Kodak har svarat på rapporten genom att fortsätta utveckla nya filmsorter som är avsedda för arkivering, till exempel Kodak Color Asset Protection Film 2332 som Kodak säger ger ett århundrade av färgstabilitet.

- Film är fortfarande det enda sanna arkiveringsmediet och detta nya ekonomiska alternativet ger en långsiktig lösning för en mängd olika typer av innehåll, säger Kim Snyder, chef för Kodak Entertainment Imaging Division, och syftar på dokumentärer, tv-program och liknande.

För att filmsorten ska bli färgstabil så innebär det att bilden kan tappa färg i något färgregister upp till 10 procent, vilket innebär att 90 procent av bilden fortfarande är kvar.

En digital fil som blir förstörd är i regel helt oläslig, vilket resulterar i att allt material är borta. Med film finns bilden däremot fortfarande kvar även om den har tappat färg.

Rapporten, The Digital Dilemma 2, är en uppföljning på rapporten med samma namn som publicerades 2007.

The Digital Dilemma 2 (oscars.org)

6 kommentarer

  1. Olov
    Intressant!

    Men hur stor är sannolikheten för att ens ska bli korrupta bara sådär? Med digital teknik så kan man ju även kopiera sitt material, så man kan ha mycket i back-up, och om något händer med originalet, har man ändå en kopia.
  2. Peter Dahlgren
    Om man har en kopia eller ej spelar ingen roll om det är tekniken i sig som är "dålig". Hårddiskar har en betydligt kortare livslängd än film och optiska medier som dvd, blu-ray etc har även det väldigt kort livslängd.

    Backup är ju i regel inte samma sak som långtidsarkivering.
  3. Oskar Gustavsson
    Men är det inte då bara att kopiera back-up:en till en ny hårddisk när den gamla beräknas gå sönder, och så vidare. Med tanke på hur billiga hårddiskar är, kan det inte bli en gigantisk summa.. (amatör-resonerar jag..)
  4. Peter Dahlgren
    Det finns många problem med det. Dels introducerar man en ny felkälla varje gång en ny hårddisk används, dels förutsätter man att formatet filmfilen sparas i inte förändras (försök spela upp en laserdisc i dag) och dels introducerar man en ny arbetsuppgift.

    Någon måste dessutom sätta sig ned med ett stort filmarkiv och föra över film för film till nästa och åter nästa hårddisk. Eller ska man lagra flera filmer på en hårddisk och riskera att förlora alla filmer om den går sönder? Backup av dessa hårddiskar i sin tur? Kort sagt, det finns mycket att tänka på. Och vad vet man vad som händer om 100 år?
  5. Thure
    Till Peter!
    Vad är du rädd för? Jag tror inte att man behöver flera miljader bilder/filmer för att beskriva vår tidsepok!
  6. Peter Dahlgren
    Säg det till The Academy of Motion Picture Arts and Sciences i stället.

Skriv kommentar