Videoredigering med bandspelare

Traditionell videobandsredigering innebär att bild och ljud kopieras från ett videoband till ett annat i önskad ordning. Redigeringen blir då linjär, det vill säga klippen läggs efter varandra och kan inte ändras i efterhand. Jämför detta med en datorredigering, så förstår du skillnaden. Klippen kan kastas som hur många gånger som helst, allt eftersom man önskar prova någonting nytt.

Teknik

För redigeringen behövs minst två videobandspelare kopplade till en eller flera TV-monitorer. Uppspelningsvideon kallas player och inspelningsvideon recorder. Mellan dem kopplas en redigeringsenhet (även kallad editor) som styr videobandspelarna.

En videobandspelare av typen HDCAM
Foto: Sony
En HDCAM-recorder från Sony.

Två typer av redigering

Eftersom videobandet består av tre olika signaler kan därför redigeringen ske på olika sätt. De tre signalerna är bild, ljud och kontrollsignal. Kontrollsignalen spelas in samtidigt som bilden och ljudet, och gör att bandet spelas upp i samma hastighet som när det spelas in. Skulle det finns ett fel i kontrollsignalen finns det risk för att bilden och/eller ljudet försvinner helt.

Assemble-redigering

Assemble-redigering (även kallat band-till-band redigering) är en hyfsad metod för hemmabruk men har sina begränsningar. Alla tre signaler kopieras från ett band till ett annat och klippen mellan tagningarna kan ge elektriska störningar om de inte ligger precis efter varandra.

Assemble-redigering

Insert-redigering

Insert-redigering däremot, använder sig av de kontrollsignaler som redan finns på bandet. Du måste då lägga in en kontrollsignal genom att "svärta" bandet och sedan insert-redigera materialet på det svärtade bandet. Då får du ett klipp utan elektriska störningar. Detta kräver då att du har minst två videobandspelare och att de kan hantera insert och Audio Dub. De flesta morderna videokameror har även dessa funktioner, vilket innebär att man kan lägga på en ny bild/ljud på ett redan inspelat material.

Med insert ersätter man enbart bilderna, vilket är väldigt vanligt vid TV:s intervjuer, då man klipper in bilder på reportern som lyssnar till den talande. Med AudioDub kan du istället ersätta det gamla ljudet med ett nytt.

Detta är den idealiska videoredigerings-principen och alla professionella använder den.

Insert-redigering

Svärtning av band

För att insert-redigeringen skall fungera måste det finnas en kontrollsignal på bandet innan man börjar redigera. För att lägga in en ny kontrollsignal på bandet, dvs "svärta" bandet, kan man antingen sätta linsskyddet på kameran och spela in, eller antingen enbart trycka på record-knappen på videobandspelaren, utan att ha någon uppspelningskälla ansluten. Då skapas automatisk en kontrollsignal, men utan bild- och ljudinformation.

Svärtningen medför även att man måste veta hur lång filmen skall bli som man redigerar. Ska filmen bli 20 minuter lång, får man lägga en 20 minuter lång svärtning, samt cirka en minut före och efter som säkerhetsmarginal. Är du osäker på filmens längd kan du svärta hela bandet.

Redigeringenhetens funktioner

Mellan videobandspelarna kopplas en redigeringsenhet (även kallad editor) som styr videobandspelarna. Den har ett antal knappar och en jog/shuttle-ratt på, som används för att spela videobandet fram- och tillbaka i olika hastigheter. Redigeringsenheten är egentligen inget annat än en datorstyrd fjärrkontroll till videobandspelarna.

Det finns både mycket enkla redigeringsenheter som enbart styr videobandspelarna och avancerade för proffs som kan lagra klippen i ett så kallat klippminne. Med en lagrad klipplista är det relativt enkelt att göra om en hel redigering, om någonting blivit fel.

Vid manuell redigering måste du alltid göra om hela proceduren från den felaktiga klippunkten.

Edit In/Edit Out

(alternativt Set In/Set Out) In- och utpunkter på bandet där du vill att ditt klipp ska ske. Du sätter player videobandspelaren där du vill att klippet ska börja och trycker på "Edit In" för att sätta första inpunkten. "Edit Out" trycker du på när du hittat var klippet ska sluta. Samma sak görs sedan med recorder videobandspelaren, men då räcker det med att enbart sätta in-tiden.

Preview

Innebär att du kan prova din klipp, det vill säga titta på klippet för att försäkra dig om att de är rätt, innan du gör det riktiga klippet. Men först måste du sätta in- och utpunkter, alltså var klippet ska börja och sluta.

Edit Start

Edit Start trycker du in (samtidigt som Preview) för att göra det riktiga klippet. Du ser hela tiden på TV-monitorn vad som sker och du kan göra om klippet om du tycker att det blev dåligt. Du får då helt enkelt spela över det igen.

Pre-roll

På professionella videobandspelare finns det en ställbar Pre-roll-tid. Det är den tid som videobandspelaren backar tillbaka för att bilden ska vara stabil vid klippet, vanligtvis 3, 5 eller 7 sekunder.

A+B-rulle redigering

När man vill göra övertoningar och trick mellan två rörliga bilder räcker det inte med en player. Genom att ha två videobandspelare kan de båda bilderna kombineras i en bildmixer och en mängd rad övertoningar, tricks och så kallade wipes kan då utföras för att slutligen spelas in på en tredje maskin.

I moderna bildmixrar kan man även göra automatiska övertoningar. Redigering med tre videobandspelare brukar kallas för A+B-rulle-redigering.

Diagram över A+B-rulle redigering
A+B-rulle redigering där alla videobandspelarna (player 1 och 2 samt recordern) styrs från editorn. Ljudet mixas i ljudmixern och bilden fortsätter in i bildmixern efter att ha passerat Time Base Correctorn (TBC) som stabiliserar bilden. I bildmixern kan text från text-generatorn dubbelkopieras in i bilden och allt spelas slutligen in på recordern. Alla videobandspelarna har sin egen TV-monitor.

Sätt betyg

1

Skriv kommentar